Kan man bli mätt på själva livet?
Så har jag då uppnått mina mål för stunden. Och det känns åter som att utsikten på toppen såg bättre ut på vykortet. Jag hör till de människor som mår bra av att ständigt ha något problem att lösa eller mål att uppnå. Annars dör min motivation och livsaptit.
Andra skedet klappat och klart (skönt!), vitsorden som jag måste ge är genomtänkta, hyfsat med slantar kvar, garderoben full, åkerfutisen har startat, jag suktar inte efter fler prylar…Och sen då?
Nu är jag fullständigt omsluten av en bekvämlighetsbubbla, och enligt Dr. Phil, gubbar i Himalaya och mig själv är det dags att kvickt ta sig ur den i jakt på fler utmaningar.
Förresten: Perfektionism stör mig mer och mer. Folk vågar snart inte faila, utan förblir hellre passiva än att de ens försöker. X_X
Oj vad intressant sammanträffande att jag läser en bok där ämnet perfektionism dykte upp! Perfektionismen som en form av utilitarism säger att vi ska göra allt för att uppnå perfektionism vad gäller utbildning fysisk färdighet osv. istället för lycka som är det allmäna målet för en utilitarist. Utilitaristen säger vidare att vi måste välja det alternativ som leder till maximal nytta. roblemet blir dels: hur ska vi veta vad som händer på lång sikt och dels: kan jag någonsin vara nöjd med en relation ”tänk om det finns något bättre jag kunde välja.” Dessutom kan utilitaristen komma att kräva alldeles för mycket av oss iom att maximal nytta nås väl ifall alla får lika dvs. vi ska ge av tillgångar mm tills vi själva far illa.
Min åsikt: WWJD blir bara mer aktuellt hela tiden. Funderade på att skaffa ett sånt band igen. Det var länge sen.
Ursäkta filosoferandet på din blogg men så kan det gå ibland.
Till din text: Ibland känner jag att jag nått ett delmål och då brukar jag säga ”Gud, what’s next?” och sanna mina ord, det har alltid dykt upp något jag behöver ta itu med eller nån utmaning på min väg. Ganska smart för då går man inte bara fram i blindo utan utmaningarna har en längre gående betydelse också. Smart va?
där e o skillnaden att hålla på med sin egen eller Guds plan.. Guds plan har alltid mer att utforska. misalike^^
Det var ett bra resonemang ang. perfektionismens och utilitarismens föjlder. Jag håller med om att Han alltid har uppdrag åt oss, men samtidigt har vi ju fått ett par händer och en hjärna att jobba med. Alltså:
Det är jobbigt att se på troende som ber och ber om råd utan att själva våga ta ett enda initiativ. Dom mänskorna blir till sist ”sleepwalkers” som inte ser så glada ut direkt. Jag förespråkar inte framgångsteologi, men jag tror individen har ett ansvar att förvalta de talanger och intressen man har fått. Så en personlig, lycklig karriär genomsyrad av WWJD-attityd är något jag beundrar.
Precis. Gud kan bara ändra vår riktning ifall vi rör på oss!
… och när han ändrar den blir det bara mer och mer spännande!