Vem tror du att du är?
Vi är en vilsen generation som växer upp.
Sedan urminnes tider har utvecklingen gått framåt, och idag gör den snabbare framsteg än någonsin. Men någonstans har vår identitet blivit efter. Det är svårt att greppa allt. Vi är inte lyckligare i genomsnitt än människor var på bronsåldern. Det hjälper inte att teknik och samhälle utvecklas om inte vi själva vet varför vi finns till. I en modern värld finns inget synligt behov av en tro på någon som vakar över oss och hela världen.
För att fylla upp tomrummet inom oss blir vi slavar under våra begär. Vi blir konsumenter. Vi ägnar tusentals timmar åt att förverkliga oss själva, bättra på våra kunskaper, rätta till vårt utseende eller göra oss beroende av saker som får oss att må lite bättre. Men gång på gång ställer vi oss frågan: ”Vad det här allt?”
Att förverkliga sig själv är en vacker tanke, och den moderna formen av detta fenomen dök upp i Europa under renässansen. Det gäller att förvalta sina talanger, förbättra sina svaga sidor och klara sig själv till hundra procent. Men hur många stackare är det inte som försöker och försöker utan att bli nöjda? Svar: alltför många.
Det är skrämmande många kristna som har infört det här tänkandet i sina liv.
Plötsligt blir det andliga livet en liten utmaning. Sedan blir utmaningen ett problem. Sedan blir problemet ett tungt ok som dagligen trycker ner människan som dock försöker hålla god min. Det knepiga är som vanligt att allt kan tolkas olika.
1. Vi kan utveckla oss genom hardcoremachobibelläsning och rabblande av böner som bara kommer automatiskt utan att vi ens menar vad vi säger. Vi kan citera allt från första moseboken till David Wilkersons memoarer. Kort sagt: Vi kan piska oss blodiga framför ett krucifix utan att vi kommer ett steg närmare ett fridfullt liv. Och ändå har vi gått ”all in” för något som i grunden är rätt.
2. Vi kan slappna av i vetskapen om att vi aldrig kan göra oss förtjänta av någon slags nåd. Du kommer aldrig att förverkliga dig själv. Jag kommer inte det heller. Ingen! Oh noes? Nej, snarare pheew va skönt. Allt är betalt.
Vadå Jimmy, håller du på att tala om något slags ”cheap grace” som vissa extrema amerkaner? Nej. Grace is not cheap. It is FREE.
Nuff said.
Vet du, de här va jätte bra skrivet Jimmy
) De finns många som borde läsa din blogg 