Från vekling till viking
Jag är, som så många andra, rätt så irriterad på hur ekonomin sköts inom EU och hela världen för den delen.
I stället för att bara klaga på våra lata greker och ständigt odugliga italienare tänkte jag diskutera fördelarna med en modern Kalmarunion. (fram med era gamla hissahäften)
Att skapa en egen nordisk stat kunde medföra stora fördelar i dagens globliserade värld. Gunnar Wetterberg (svensk samhällsdebattör) har kommit fram till ganska fascinerande slutsatser då han talar för ett ökat nordiskt samarbete.
Tidernas mest populäre finländare någonsin, Marskalk C.G. Mannerheim, talade för en gemensam nordisk utrikespolitik åren före andra världskriget bröt ut. Hans plan var enkel och hade passat den rådande tidsandan; Europa befann sig i en turbulent situation och hoten från både öster och söder var synnerligen påtagliga. Tror du att Hitler eller Stalin hade vågat angripa ett enat Norden?
Jag citerar Wetterberg:
”En nordisk union skulle bli världens tionde största ekonomi, rejält före till exempel Ryssland och Brasilien. Norden skulle då ha en given plats vid de stora internationella rådslagen. I EU kunde de nordiska länderna med större tyngd hävda nordiska värden. /…/ Fördelarna med ett enande är i dag så stora att politikerna bör göra allvar av en ny Kalmarunion.”
En enhetlig stat skulle väl ingen gå med på, men tänk dej en förbundsstat med roterande överhuvud från ett nordiskt land i taget. Ungefär som Malaysia, där sju sultaner turvis innehar makten.
Jag ser gärna att FInland tar sig ur EMU och alla sydeuropeiska veklingars misskötta affärer om alternativet är en nordisk union av något slag. Alexander Stubb borde bekanta sig med tanken innan han nästa gång gör bort sig inför Nordens ministrar.
Låt medelhavsländerna gå i konkurs och odla sina utsökta oliver i fred. Om de på allvar inte vill sköta sig som EU förväntar sig ska de väl få göra som de vill.
There’s a point, man. There’s a point.
(Ja fick mig också ett gott flin åt att dom kan ”odla sina utsäkta oliver i fred” x) )