Voidwalker
Jag har det bra, tro mej. Mycket bra i jämförelse med miljoner människor världen över. Eller är alla i slutändan lika lyckliga?
Om det är något som bara ställer till problem i livet, så är det att gå efter sina känslor enbart. Till exempel: ”Jag känner inte för att stiga upp idag, jag känner inte för att gå ut och springa bort min överloppsenergi, jag känner inte för att vara trevlig”. Vem i all världen bryr sej om dina känslor ifall du inte uppnår några resultat? Världen gillar sådana som trotsar sina känslor och åstadkommer saker. Dessa människor kallas för vinnare.
Men ikväll gör jag ett undantag. Jag ska berätta hur det KÄNNS.
Jag hade en unik natt i Gesterby. Jag och comrade Benja pulsade i skogens djupa snö klockan 02.30. Kaffe i termosen, det var toppen. So far, so good.
Men den omkastade dygnsrytmen kombinerat med skräpmat och för mycket koffein har skapat en mycket skral fiilis idag. Känner mej tom, avtrubbad, likgiltig och kall. Ingenting att se fram emot, inget är roligt, ingen hör av sej. Ändå lever jag i ett rikt industriland. Och jag har frihet, fritid, vänner och arbete.
”Allt är meningslöst”, sade en vis man för tusentals år sedan. En man som troligen var en av sin tids rikaste, mäktigaste och visaste män. Han som byggde i guld, silver och cederträ i överflöd. Så let’s face it; du kanske har det bra. Men det är ingen garanti för att du aldrig behöver uppleva vemod, tomhet, eller likgiltighet.
Nu förväntar du dej kanske att jag ska komma med en slutkläm i stil med: ”Upp med hakan, allt går om. Allt blir bra.” Men det tänker jag inte göra. Ikväll muntrar jag inte upp mej själv. Jag tänker på alla människor som lever med såna här otäcka känslor dagligen. Jag KÄNNER på mej att dom är många i vårt land.
Jag tror att alla kan känna så där ibland. En grupp människor har dock svårt att uppleva allt det här. Det är människor där någotdera grundbehov inte uppfylls. Jag tänker fysiska grundbehov typ mat o så. Läste om nå flyktingbarn som brukade leka att de äter. Mitt inlägg kanske tangerar ditt bara till en del. Meningslöst och fåfängligt. Är det samma sak?
Jag hade helt samma känsla av att ingen hör av sig. Det är fullt ös på här hemma hela tiden men det rutinerar sig så småningom och man börjar sakna något annat.
yes.
Känslan av att allt är fåfänglighet/meningslöst är kanske nyttig att få ibland. Det får en att längta efter livets kärna så att säga.