en blogg

Fatta hur kort livet är. Nånting inom mig vill att jag ska iväg nånstans. Fördjupade hissastudier i Sweden ett år är en lockande tanke. Egentligen går flera andra länder lika bra. Ett miljöombyte kan vara en riktig lifesaver.

På tal om mijöombyte får jag snart en ny kämppis i stugan. Välkommen Branbeggr.

Basfakta om Benja: Ett hårdkokt snille med talang för IT, efterrätter, design och mördande träning. Med god tur smittar det av sig.

Tänkte egentligen skriva om hur maximalt usel veckan har varit. Men screw it, allt blir ljusare med lite nostalgi:

Det är smått frustrerande att gå omkring med en liten sticka i ryggen ett helt veckoslut. Men å andra sidan är lättnaden enorm då den väl försvinner. Dags att fortsätta studierna efter en månads paus förresten. Som att hoppa i en isvak efter två timmar i bastun.

Det smakar bra att sova till kl 10.00 efter en tent. Jag läste en relativt krånglig bok på engelska och märkte direkt att mina kuskaper i detta språk för närvarande är tämligen rostiga. Trots mitt knappa ordförråd måste en del av texten ha fastnat, för tenten kändes nästan för lätt!

Jag sitter min vana troget och bloggar på Halmvägen. Kaffemuggen är med. Idag blir det att köra till Borgå. Fröken kläddesigner väntar vid simhallen. Vi ska se om jag har en chans att hålla hennes takt i bassängen. Jag har smygövat i Kervo simhall med US Varis.

Jag känner ett behov av att blogga lite om mitt huvudämne. Dessutom vill jag testa WordPress.

Följd: Jag kommer att starta en extra blogg som mest ska handla om blinda fläckar i historien. Eller helt enkelt om händelser som jag tycker förtjänar att uppmärksammas från ett annat perspektiv. Jag vill inte spamma min privata blogg med en massa hissa i onödan.

Ha en bra dag!

Mvh Jimmy

Längesen jag har varit både fysiskt, psykiskt och socialt utmattad på samma gång. Störande att jag inte kan vara alla människor till lags på en gång trots att det ibland förväntas. ”Den som är vän med alla är inte vän med någon” är ett lite väl provokativt talesätt, men stundvis förstår vi innebörden av det.

Livet är en vandring, och det hör till vandringen att lite svårigheter uppstår. Desto skönare att lämna problemen vid vägkanten i stället för att bära dom vidare tycker jag.

Nu ska jag lämna alla andra löjliga problem och fokusera på min tentbok. Åtminstone den borde det gå att förstå sig på.

Att komma hem till Halmvägen (mitt återkommande namn för familjens egnahemshus) och bara sätta sig ned med studier och varmt kaffe är ibland veckans höjdpunkt.

Jag rör om i brasan, men också i mina tankar. Vissa rum ger ovanligt mycket inspiration eller trivselkänsla. Man behöver inte vara en anhängare av New Age för att inse det.

För varje sida av tentboken jag läser stannar jag upp och låter informationen leda tankarna vidare. Plötsligt slår det mig att jag kanske har hittat något att skriva min kand om. Jag får nästan lust att börja söka efter material redan. Får se…

Just nu ser jag fram emot ett lugnt veckoslut. Kämppän är full av förberedelser inför måndagens bal. Bianca, Emmy och Caro vänder väl upp och ner på hela lägenheten. Det är okej så länge jag får läsa här hemma i lugn och ro. Ca 600 sidor återstår.

Senare ikväll väntar bastubad och Helenius kamp mot Dereck Chisora.

Jag har bränt en cd med några favoritlåtar. Kul att köra dom med ordentligt sound i vardagsrummet. J-Lo, Shakira, Lady Antebellum och ögongodiset Gabriella Cilmi.

Jag hade bestämt mig. Torsdag ska bli ett undantag för denna månad; det ska bli en dag utan måsten. Inga ärenden till posten, ingen att hämta med bil på utsatt tid, inget släpande av tvättmaskiner eller något annat slitsamt. Jag rensade i min kalender och skrev ”LOMAPÄIVÄ”.

På en ledig dag ska man förstås sova gott och länge. Alltför tidigt hörs ett rytmiskt hamrande utan like. Det lät som om grannen slog på ett plastlock med enorm intensitet. Ojludet forstsatte en god stund. Kranar skvalade. Jag uthärdade det ovanligt högljudda oväsendet och ville somna om. Jag sov inte särskilt djupt efter detta, och då jag slog upp ögonen tittade jag ut.

Dagens enda planerade händelse gick om intet; ingen vill spela frisbeegolf i regn och hård vind.

Så nu blir det att fara på pizza med the mighty BG. Senare möjligen Munchkin i Träsk.

Roman Gulik och hans glada gäng har än en gång anlänt till lilla Nickby. Jag var proppmätt då jag besökte dem, vilket man inte ska vara. De hälsade mig varmt välkommen och serverade mig två tallrikar mat. Gott, men svårt att få ner i den redan fulla magen.

Roman är en man med kontakter. Mer än så behöver jag inte säga just nu. Borde lära mig ryska och joina hans smått otroliga idéer. Han kan flytande engelska till skillnad från de andra. Riktigt kul att ändå kommunicera med dem.

Jag blev tillsagd att sätta mig ner och tala med de ryska flickorna. De serverade te åt mej och ställde frågor på sin ryska engleska. ”In Russia the girls take care of the boys” sa dom. Det var i början en smula obekvämt med all service, kände mig inte värd det.

Trevlig porukka är det alltså. Väldigt olik oss finländare. Imoron ska vi ha party för Roman fyller 40 år. Dags att lära sig gratta på ryska.

Dasvidanja!

Ett nytt inlägg ska skrivas. Ostrukturerat.

Jag undrar om man ännu om 50 år har möjlighet att gräva i gamla bloggar i cyberrymden? Framtidens historiker kommer i så fall att ha oändligt med källor att hänvisa till.

Idag har jag lett ett möte i min hemförsamling. Predikan var något man minns; far min talade om varför män hatar att gå i kyrkan. Det var skönt att få de feminina dragen identifierade, och all forskning tycks stämma: kvinnlig dominans har satt sina spår i gudstjänstkulturen. www.sibbobetania.fi är värt ett besök ifall du vill höra den något vilda predikan. Rekommenderas! 100% asiaa, inget flum.

Jag körde söderut på eftermiddagen. Jag grattade min nu 21-årige kusin och fick tillbaka min telefon som tack.

Sedan var jag i många timmar upptagen med hisnande bataljer i spelet Munchkin med mina tre småkusiner. Jag gillar att vara där nere i Träsk(et). En hyvens familj didär Grönroosarna!

”When stressed, men tend to isolate themselves.”

Citat ur den läsvärda boken ”Why men hate going to church”.

Ensam är svag. Fruktansvärt svag och bräcklig. Det är inte ens värt att pröva på att klara sej själv rent socialt. Coolhetsfaktorn i all ära. Jag har sett alltför många bittra, cyniska och inåtvända höstdeppare redan.

Skärpning i ledet gott folk. Stig fram och säg som det är. Sluta yra.

”Mer kaffe?”

Bra slogan, 2B. Man ska inte underskatta dess effekt en förmiddag som denna.

Jag vaknade med att all världens stress ramlade över mej snabbare än en Hellfiremissil.

Studier, bankärenden, annonsering, bostadsfixande. Och så visar augusti sitt höstface med fukt, kyla och dimma.

”Instabila människa”, muttrade jag och såg mitt härjade ansikte i spegeln. Men sedan knäppte jag på kaffekokaren och fyllde efter en stund upp en mugg med rykande färsk koffeinvätska. Plötsligt sken jag upp och fick inspiration. Dags att promenera till Buntnäs medan kicken håller i sig.

Seglar lugnt, men håller ändå ett vaksamt öga på horisonten.