en blogg

Rör dig snabbare. Sluta skaka. Rör dig framåt!

Mike Stanton hade precis sett sin kamrat bli brutalt slagen i huvudet efter att vindrutan på deras fordon krossats. Han tvingade sig att fortsätta springa trots att hela hans kropp protesterade. Han hade precis blivit utsatt för ett bakhåll. Och överlevt. Tack vare sina många år inom brottsbekämpningen hade Mike lärt sig att handla instinktivt och snabbt. Därför lever jag ännu.

Den hastiga flykten från bilen hade uppenbarligen förvånat angriparna. Mike stannade till sist invid en nedsliten kiosk och såg sig omkring. Regnet trummade stillsamt på kioskens rostiga tak. Ingen tycktes förfölja honom längre, och Mike återfick sakta fattningen. Al är död. Och felet är kanske mitt!

Att ta sig tillbaka hem var som att tigga om att bli utsatt för dödlig fara. Överallt kunde de okända mördarna dyka upp för att göra slut på sitt byte. Faktum var att hela staden hade förvandlats till en dödsfälla. För första gången på flera år kände Mike Stanton sig ensam. Jag måste få hjälp.

Det är tragiskt att medge hur långt ifrån min fulla potential jag når upp till.

Jag kan komma med fantastiska idéer om hur jag ska göra ett nytt ryck och börja skärpa mej på en mängd områden. Jag skriver ner korta punkter om vad jag borde prioritera. Men när jag vaknar upp nästa morgon kan jag konstatera att jag inte har tagit ett endaste steg mot ett fiffigare liv. Inte ens försökt.

Okej, vi ska inte fästa oss vid prestationer. Men trots allt mår vi alla bättre då vi känner att vi anvancerar och vinner mer terräng. Det behöver inte handla om att förverkliga sig själv, utan mera om att vara öppen för nya möjligheter; nya stigar att utforska.

Att överleva nästa veckas tent kan tänkas ge mig en liten gnista. Eller i annat fall en hård spark som säger: ”Bättre kan du!”

Jag är fast besluten att gå framåt. Det får till och med göra ont. Det är ett rimligt pris med tanke på vad vi alla har att vinna.

Dagens citat: ”Försök så lyckas du.”

-Jocke Grönroos