en blogg

Noch einmal soll ich etwas schreiben.

Okej, jag är alltså inte längre i militären så nu leker livet och jag har inga bekymmer. Eller så int!

Jag har inte varit hemma mer än en månad men nu kommer dendär hälsosamma rastlösheten som säger att jag borde jobba mera och fundera mindre. Faktum är att jag vikarierar en del, men en massa onödig fritid plus ett inträdesförhör på kommande gör att det är svårt att koppla av. Vad händer efter sommaren? Borde jag skaffa dendär bilen? Har jag pengar så det räcker? Var vill jag bo?

Kanske dags att inse att man aldrig kan ha allt under kontroll. Det är svårt för mig att acceptera, men… näin se on. Bäst att sätta igång och sedan får vi se, som Napoleon sade.

År 2002 satt jag och Valter Sariola och spelade NHL -01 och lyssnade på Papa Roach med låten ”She loves me not”.

Nu, år 2011, sitter jag i Bevkom och lyssnar på…nånting annat, typ NRJ hits.

Tre dagar kvar i Dragsvik, sedan ut i civilen. Eller reserven som det egentligen heter. Whateva.

Det känns som om civilen ramlar över mig som en lavin. Just då man underkastat sig den militära hierarkin kommer vardagen emot. Mitt i allt måste jag ta mer ansvar, för inte kommer någon överordnad och tillrättavisar mig då jag gör något galet.

Nå, it’s a path we all have to walk in this country.

Dagens enorma insikt: Jag är mer lik en råtta än en kameleont.

Kameleonten skiftar färg för att bli så lik sin omgivning som möjligt. Det fungerar för den, men inte för mig. Råttan anpassar sig tyst till sin miljö genom att kvickt utnyttja terrängen till sin fördel. Hoppas att civilen erbjuder många intressanta ställen att bygga råttbon i. Och katterna står inte i vägen. Denhär råttan kan hantera stormgevär. Yaa