Tack vare min klasskaveri Frasse har jag fått reda på en rolig hemsida: www.onodiginformation.se
Där framkommer fakta som inkluderar att koalans blintarm är sju meter lång, att Elvis var blond mycket annat onödigt.
Ovanstående uttryck är latin och betyder ungefär: ”Den som tillåts synda, syndar mindre.” Det kanske inte är rätt stavat, för det var längesen jag lärde mig det…
Om en slyngel stjäl äpplen från ditt träd, så lönar det sig inte att jaga iväg tjuven. Säg i stället åt honom att han får plocka hur många äpplen som helst. Han kommer garanterat inte att fortsätta.
Jag tycker att talesättet stämmer förvånansvärt bra. Ofta är det förbjudna/otillgängliga mycket mer lockande än det tillåtna. Då jag var yngre fanns det vissa datorspel som jag inte kunde få tag i. Jag njöt de gånger då jag fick möjlighet att spela dem. Men den dag jag köpte ett av spelen själv märkte jag att glädjen inte var densamma. Datorspel är naturligtvis inte synd, men poängen är nästan identisk med talesättet ovan.
Jag har lärt mig att inte sträva efter vissa saker som jag kan uppleva någon annanstans. Oftast förstör man nöjet genom att själv kopiera det. Jag skulle knappast uppleva samma glädje hos vänner som äger en enorm, platt TV om jag själv hade en likadan hemma. Om jag ser en riktigt bra film på bio vill jag heller inte köpa/ladda ner den direkt efteråt. Hellre väntar jag ett par månader för att igen få se den och få ut maximalt av upplevelsen.
Den som tillåter sig själv att med våld få tag på allting man önskar sig blir garanterat en aning bortskämd med tusentals prylar till sist.
Specialhälsning till Benja: Om du finner skrivfel i denna text så kan du gå till vessan, öppna locket och viska ”skrivfeeeel” sådär försiktigt ;D
‘
Har du läst ditt horoskop idag? Det har ca 2/3 av britterna, 60 % av tyskarna och 50 % av fransmännen… Detta blir ett långt inlägg, häng med.
Den västerländska astrologin började då man ännu trodde att solen snurrade runt jorden. Man kom fram till att solen befann sig ungefär lika länge i 12 olika stjärnbilder, s.k. hus. Alla människors öde bestämdes av vilket hus solen stod i då man föddes. Astrologi är populär, men jag anser att dess relevans är högst tvivelaktig. Några exempel:
Planeterna anses alltså påverka våra liv – alla utom Neptunus och Pluto, eftersom dessa inte var upptäcka när reglerna föra astrolgin fixades.
Det finns en trettonde stjärnbild som aldrig nämns: Ophiuchus(Ormbäraren).
Solen befinner sig olika länge i varje stjärnbild – det varierar mellan sex dagar i Skorpionen och 47 dagar i Jungfrun!
Stjärnbilderna är inte några naturliga grupper. De ser bara ut att vara det från Jorden. T.ex. två av stjärnorna i Orion har närmare till Jorden än de andra i sin stjärnbild.
Det viktigaste: Stjärnhimlen ändrar sig under årens lopp. Så fast astrologerna påstår att du är född i vågen tidigt i oktober, kan du titta på himlen och konstatera att solen faktiskt står i Skorpionen! Fail!
Vissa spådomar sägs ju ändå slå in. Tja, det kan ju ha att göra med vårt undermedvetna, som kan sända budskap till vårt ”jag” genom att man t.ex. tittar en kristallkula. Man kanske kan styra sina tankar så att man bestämmer vad man ser. Men kanske vi ändå inte vet vad vi människor riktig leker med.
Men man måste inte vara ett flummigt medium för att uppleva märkliga föraningar. En matematiker, William Cox, undesökte tågolyckor i många år och kom fram till en otrolig sanning. När en olycka vänta, tenderar folk oftare att avboka biljetter. Tåg som spårat ur har alltid färre passagerare än väntat. Sannolikhet? 100 mot 1!
Ett till bevis: Möss i laboratorier kan förutse en dators godtyckliga val. Oddsen är över 1000 mot 1, och ändå lyckas mössen med sina minihjärnor förutse random saker. Det är ju också känt att djuren i parkerna var ovanligt nervösa och vilda flera dagar innan den stora tsunamin kom i Sydostasien för några är sedan.
Astrologi är enligt mig bullshit. Men myskoga krafter och fenomen tycks helt klart existera.
Det gläder mig storligen att vår övrevåning snart är helt isolerad. Detta kommer att tillåta att luckan öppnas och min kommande lya kan börja ta form på allvar. Dessutom kan jag alltså fördriva tiden på ett meningsfullt sätt om jag saknar något att göra resten av våren. Att planera ett eget rum och få inreda det är en stimulerande hobby.
I morgon blir det dock inget pysslande på vinden. Jag anordnar filmmaraton i vardagsrummet från klockan 17 till late. Alla som vill får komma med och se på Sharpe’s äventyr, en filmserie om en brittisk krigare under Napoleonkrigen. Huvudpersonen spelas av Sean Bean, för många känd som Boromir. Vaniljcokis och andra njutningsmedel erbjuds.
I skrivande stund kan jag nämna att min mage börjar blir varm. Laptopen i min famn sprider en tilltagande hetta som för tankarna till…en situation då man nyss har tappat en tallrik varm tomatsoppa över sig. Dags att resa på sig och gå till köket.
”När juldagsmorgon glimmar, jag vill till köket gå.
Jag äter bröd och skinka, med ost och gurka på.”
Mystisk väckning såhär på en tisdagsmorgon. Benja ringde och informerade mig om att tyskaläraren hade ärende. Jag har bara skrivit halva namnet på en optiskt blankett i studentprovet. Jag måste alltså till skolan bara för att skriva den sista delen av namnet imorgon. Dumt.
Jag har bara upplevt en halv dag av total ledighet, men redan nu börjar jag inse att tristess och slöhet blir att räkna med. Att fara på pizza med vänner eller spela datorspel är inte tillräkligt meningsfullt i längden helt enkelt. Något känns fel då man inte har något göra.
Högsta domstolen tillät för en tid sedan att man i Finland får röka på egen balkong trots att grannen kan bli sur. Men en av domarna visade sig vara aktiv inom tobaksindustrin, och har anklagats för jäv. ”Klart att han godkände de det då han själv röker.”
Men vadå? Egentligen är ju en ickerökande domare lika jävig i frågan, om man tänker efter. Jag håller med Stefan och Staffan när de anser att de enda domarna som med andra ord tycks duga är de som smygröker…
För detaljer om vad jag har gjort det senaste dygnet, se benjas blogg. Thanx mate, de gör vi om…
Jag är trött på det mest motbjudande sättet. Känner mig frusen, orolig och en smula uppgiven. Tyskaprovet imorgon är det sista studentprovet, så efter det ska jag sannerligen unna mig en rejäl siesta.
Vägarna är torra och fina idag. Skulle vara uppfriskande att köra nånstans med bilen. Redan en joggingtur skulle göra susen, men min trötthet förbjuder mig att göra något just nu. Kanske en kvällspromenad blir aktuell.
Någon har lånat min iPod i rummet intill. Kan inte minnas att jag har Simle Plan i den, men nu spelas låten ”Take my hand tonight…our love will never die” eller nå’t via cd-spelare. Ärrh, alla låtar stör mig idag. Tune it out, Igor…
Både igår och idag har jag råkat ut för specialsituationer i trafiken. Jag antar att vissa händelser ger nyttiga lärdomar. Alla som har körkort råkar väl någon gång ut för adrenalinrushar och ”nära ögat”-situationer.
Igår kom jag körandes hem från Mårtensby i ca 50 km/h. Skolorna hade slutat för dagen och mängder av elever stod vid busshållplatserna i väntan på att få komma hem. Jag närmade mig övergångsstället som var tomt på folk då en unge vid ca 12 års ålder mitt i allt fick för sig att rusa ut över vägen. Jag tvärnitade utan att hinna titta i backspegeln.
Som tur hann pojken över vägen, och ingen bil fanns bakom mig. Jag fortsatte färden skakande på huvudet. Visst är barn oberäkneliga, men den där spurten var garanterat något av det farligaste jag har sett någon göra i trafiken. Det skulle väl ha varit mitt fel om han hade blivit köttfärs på skyddsvägen…
Idag körde jag bergull till vindsbygget från järnaffären till vår gård. Det ryms bara två säckar i bilen, så jag körde allt som allt två gånger fram och tillbaka. Färden är bara ungefär en kilometer, men mycket kan hända där också.
Jag tittade på min plånbok innan jag startade. Den är obekväm att ha i fickan, och dessutom är den tom sånär som på ett bibliotekskort, ett kvitto från McDonald’s och mitt körkort. Tanken på att ta med den var inte lockande för en så kort färd, men instinktivt pressade jag ner den i fickan ändå. Sedan körde jag iväg mot butiken.
Väl inne i butiken ställdes mina knaggliga kunskaper i finska på prov. Att beställa bergull av vissa mått och att dessutom backa in på affärens bakgård var en klumpig historia. Jag fick med mig hälften av bergullen och började köra hemåt. Då jag körde uppför en backe på landsvägen satte jag i fyran och accelererade till ca 75 km/h fast begränsningen är 60. Uppe på backen stod en polisbil.
Den hade redan stannat en annan bil, och den stod på väster sida av vägen. Jag saktade instinktivt ner och hoppades på det bästa. Jag körde lugnt förbi utan att något hände. Väl hemma lastade jag av ullen och körde iväg igen, denna gång på samma sida av vägen som polisen var.
Jaha, så var det dags. Jag vinkades in till vägkanten och vevade ner rutan. ”Onks ajokorttia? Onko turvavyö kiinni? Oletko juonut alkoholia tänään?” Som tur hade jag i alla fall körkortet med i plånboken och kunde glatt visa upp mitt fåniga foto. Jag försäkrade att jag var nykter, och fick köra iväg. Jag tittade i backspegeln, men polismannen sade: ”Det är bara att köra iväg, vi stannar alla bilar bakom dig.” Sekunden efter körde en bil förbi i full hastighet!
Grattis, herr konstapel. Om jag hade lytt din uppmaning, skulle Borgåbladet ha fått lite stoff att skriva om.
Så var det dags igen. Min dygnsrytm förskjuts ohjälpligt framåt om jag får ledigt ett par dagar. Detta kommer att leda till problem inför den sista skrivningen om jag inte tar mig i kragen.
Ofta finns det en lite röst inom mig som med jämna mellanrum säger: ”Det är dags att sova. Du ska orka med morgondagens utmaningar”. Tyvärr är rösten lätt att ignorera, och följaktligen sitter jag klarvaken och skriver. En snabb titt på kontaktlistan på msn visar att även andra har samma problem.
Det är klart att det gör ont då man offrar något för en senare belöning. De gånger som jag faktiskt går och lägger mig tidigt kan ge trefalt igen nästa dag, men att lämna ett bra spel eller en fin diskussion på nätet är inte roligt.Det är samma sak med provläsning egentligen. Det känns skönt att veta att man offrade något för att lära sig saker inför provet då man väl sitter i skolans festsal med konceptpapper framför sig. Jag ska försöka köra den här strategin inför det sista provet på måndag. Sedan kan jag vila ut efter att ha skrivit 6 ämnen på en vår.
Bäst att börja tillämpa min fina strategi direkt. Dags att lägga sig. I morgon ska jag redogöra för en dröm jag hade. Drömmen var som en liten novell. Jag kallar den ”Äppelkrigaren”.
I dagens läge är det viktigt för många att leva så miljövänligt och fair som möjligt. Dessutom är det också vanligt att anklaga andra för att de köper fel sorts kaffe eller jeans. ”Arbetarna som gör dendär produkten är barn som inte får mera än 5 cent om dagen!” brukar folk hävda. Javisst, det låter dåligt i våra öron, men…
Om dedär små barnen inte skulle få sina fem cent om dagen, skulle de i stället tillbringa sin tid på gatan för att råna turister, sniffa lim eller erbjuda skumma tjänster åt rika européer och amerikaner.
Om någon kommer och frågar mig om hur stort ekologiskt fotavtryck jag lämnar efter mig, så ska jag fråga den människan hur stort fotavtryck hon/han tror att en spark av mig lämnar. Ingen av oss lever tillräkligt ekologisk, det är bara att inse faktum. Nu talar jag inte om människor som kommer med seriösa tips om hur man förbrukar mindre el. Jag talar om människor som utan att tänka på sina egna handlingar dömer andras vanor.
Om du vill googla med lite bättre samvete kan du börja använda dig av http://www.blackle.com/
Det är en svart sökmotor som använder mindre ström än vanliga. Det visas också hur många wattimmar den har sparat hittills. Ganska fiffigt.