en blogg

Nu börajr det klarna. Vikariejobb finns i stora doser; bara att ta för sig. Både i högstadiet, gymnasiet och Norra Paipis lågstadium. Cha-chinggg. En vecka i Norge, jobba jobba och sen en vecka i Spanien. Hösten ser inte så tokig ut!

Jag håller på att hämta mig från ett flunsigt veckoslut. Österrikisk energidricka, varmt te och lugn och ro framför datorn. Jag började söka upp mina favoritlåtar från tiden då jag gick i högstadiet. Whoa, dom är bättre än någonsin nu. ”In the middle of a heartbeat”, ”Where the rain grows”, ”Lift” och så vidare. Jag ska bränna de 20 bästa låtarna och ha en trevlig cd till bilen…

Hej igen. En del har hänt på sistone. Kanske lite för mycket för att min hjärna ska kunna bearbeta allt. Visserligen jobbar jag inte för fullt än, men… Deltog i Finalen på Svartholmen, och det veckoslutet innehöll otroliga mängder sinnesintryck och händelser. Bättre kontakt med gamla goda vänner som till min glädje inte har förändrats särskilt mycket. Stjärklara,mörka kvällar i skärgården rockar. Augusti är mer stämningsfull än de varmaste sommarmånaderna.

Snart fortsätter det i samma stil; jag och Benja ska agera husvakter hos famo på Norrkullaholmen ett veckoslut. Ska bli trevligt att få lite lugn och ro, och att köra båt, leka skördeman, elda bastu och ockupera lidret.

Förresten… Äntligen en låt som träffade mitt i prick då jag lyssnade på den:

I thought I had it all under control
I thought my fate was still in my hands
All of my plans were firmly set
By the words that I say

I forgot how quickly things can change
Now my vision can not be the same

My life is not what I thought
I’m not where I planned to be
Though something’s gone
There’s nothing wrong with my changing world

I need to let go of my destiny
I need to trust in things unseen
I believe in having faith
Though I yield my control

I forgot how quickly things can change
Now my vision can not be the same

I’m embracing all of my fears
I am watching them turn to delight
The very fears which were gripping my mind
Are now the hands shaping and sculpting my dreams

Livet är som en dålig film med skickliga skådespelare.

Efter en stor mugg kaffe så här dags blir sänggåendet problematiskt. kaffe med grädde för en gångs skull. Aah.

Tänk om Timppa får praktikplats i sibbo till hösten. Då blir det två tvillingar i ett nybyggt rum i flera veckor. Imoron vet jag mer om saken, och också om mitt eget jobb. Om allt går som planerat kan jag skaffa car.

Idag kom jag fram till att jag har massor att lära mig av framlidna släktingars livsföring. Enligt mamma är jag lik min mofa på många sätt. Inte bara utseendemässigt; jag har lite samma vanor. Då alla gick och sova plockade han fram en massa mat sägs det.

Ett hett tips till dig som känner att du vill lära dig mera fast du inte pluggar… ladda ner BBC:s dokumentärer. Gonatt på er.

Bonjour. Vad har hänt på sistone? Inte mycket här, nej. FÖR lite har hänt, och det är sällan riktitgt nyttigt. (I denna text finns många fraser som stämmer in på fiskar) Jag har knappt rört en fena på två veckor, vilket jag trodde skulle ge mej ökad vikt åtminstone. Jag blev glatt överraskad då jag skymtade en strimma fett på buken, men dessvärre försvann den över en natt igen. Kanske punttis skulle ge mer vikt än ätande och slöande… Hellre det än att hela tiden simma lugnt.

Igår hade jag faktiskt tur. Jag har länge gått och funderat över vad Jimmy ska hitta på nu på hösten. Jobba kanske? Men var? På väg hem från Helsingfors mötte jag en viss klarsynt historielärare i bussen. Hon informerade mig om möjligheten att fungera som vikarie i gymin eller högstadiet. Hon ska personligen rekommendera mej.  Detta låter ju utmärkt, så jag nappade på betet.  Att vikariera är inte som att följa resten av stimmet, dvs de som far och studerar direkt. Snart tar jag mig i kragen och ringer skoldirektör och rektor Hannu Ollikainen. Ett intressant jobb väntar. Tänk om man sku få ha Benja som elev i höst!