en blogg

Fördömt.

En stor Batman-leksak föll ner från skåpet, rakt på min högra fot. Jag inedde raskt en skenrättegång och dömde plastfiguren till tio skott med luftgeväret.

Ikväll har jag förresten börjat röja i rummet inför flytten upstairs. Alla mina gamla goa skolböcker har packats ner i en låda som jag bar upp till en skrubb. Min högsäng har nedmonterats till priset av en massa mjölksyra och tålamod.

Dessutom hittade jag 40 euro i en kaffeburk som jag fick i studentgåva. Alltid något att fira. Sen har jag suttit bland högsängens kvarlevor och sett på Da Vinci-koden på datorn.

Julmust med toast är ett prima kvällsmål. Nu sitter jag och lyssnar på dansbandsmusik: Streaplers-”Till min kära”. Fy så tantigt/töntigt, men helt svängigt. Jag vill vara din, Margareta. Ni vet, sånt. Och nuu är det december! Skoj

Den traditionella innebandyn på lördagsmorgnarna har upphört att existera sedan två månader tillbaka. Orsak: för få deltagare. Resultat: början till en katastrof.

Något måste göras. Hur ska jag hitta ett lika roligt och intensivt tidsfördriv nu? jag hade tänkt mig en ovanligt aktiv höst faktiskt. Första advent har varit och farit, och hittills har allt som heter sund Bewegung varit en flopp.

hittade en lista på diverse namn på olika punk- och progbänd från Sverige. Läs och garva:

Aggressiva kostymer

Archimedes badkar

Aj fan vad det gör ont att få en cykel i ryggen

Det europeiska missnöjets grunder

Getbröl

Gaslarm

Helikoptern kräks

Joddla med Siv

Lädernunnan

Löjtnant rövhår

Mobbade barn med automatvapen

Onkel Kånkel

Oroliga kalkoner

Pansarkissaren Potthinken

Piska mig hårt

Skalmans ynk

Slaktmask

Total armsvett

Sedan kan vi konstatera att det snart är veckoslut och dags att fara till Pargas.

Vilken dag. 8-15 och snart tre timmars bändövning. Give me strength.  Jag väntar på min pizza som sakta steks i ugnen.

Hoppas att resten av veckan blir mindre tungrodd. Dags att skingra tankarna och bara vara. Med en pizza. Min egen.

Inaktiv på internet.

Men jag ids helt enkelt inte skriva på bloggen hela tiden. Det är som att gå på gym: hur kul som helst att vara där, men inte orkar man masa sig iväg varje dag.

Ny frisyr, ny vinterrock, ny musmatta och SNART NYTT RUM. Livet blir trevligt då saker och ting förverkligas eller förnyas. Har aldrig känt mig själv såhär bra, men det beror väl på att åren går. En sak är säker; jag blir aldrig riktigt klok på dendär Jimmy som min själ lever inuti.

En bok skriven av Philip McGraw håller sakta på att pumpa upp en inre styrka som jag tycker att alla förtjänar att utveckla. En bra gubbe, dendär Dr. Phil. Haha klockan e över midnatt

Hur går det på jobbet då?

- Tackar bra. Sliter i ett högstadium, ett lågstadium och ett gymnasium. Passlig mängd arbete. För bra för att vara sant om det fortsätter så här på våren. Inga större problem att handskas med på flera månader nu. Eller?

QTDCOMPTBOTD: ”Obstacles are those frightening things you see when you take your eyes off the goal.”

- Benjamin Strengs status på fb

Du kom igen. Helt utan att förvarna mig, helt utan att bry dig om att tiden kanske inte passade mig. Men det är som vanligt inte din stil att tänka så mycket på omständigheterna. Du slår till när du vill, och ja kan bara hjälplöst konstatera att det gäller att spela med på dina villkor. Denna gång ska jag göra det bästa av situationen, innan det är försent.

Jag vet att du inte varar för evigt, åtminstone inte i mitt liv. Du kan skänka så mycket glädje och stämning, men tar man dig på fel sätt kan livet bli en mardröm. Jag ska se till att ta tillfället i akt och göra något vettigt så länge du är här för mig. Igår kändes det som om du var inne i bilen då jag körde. Du var med mig fast jag inte hade bjudit in dig.

Du är ett mysterium för mig, men jag är glad att du är här med mig just nu. Ditt namn är Snö. Bred ut ditt vita täcke om omslut landskapet i trygghet och stämning. Du värmer trots att du är kall.

Vi blir aldrig riktigt nöjda, och tur är väl det. Annars skulle ju livet börja smaka trä med tiden.

Jag har lust att rita upp ett stort diagram på väggen i mitt rum. Där skulle jag dra linjer mellan dagarna i en månad och ju bättre en dag har varit, desto högre upp på skalan skulle linjen dras. Och vice versa.  En röd, tydlig linje månaden igenom.

Grejen är ju att man ofta har en fantastisk dag, men rätt så snabbt får en lite sämre fiilis efter ett tag. Linjen börjar peka neråt, liksom. Men tänk om man kunde se hela sitt livs diagram och bara konstatera att linjen inte alls går neråt, utan snarare hålls jämn eller stiger ännu högre efter en riktig ”kick”. Faktum är att linjen nog i stort sätt stiger i livet, trots tillfälliga motgångar. ”Tänk så mycket bättre allt blev nu, trots mina farhågor för ett år sedan”, tänker jag rätt så ofta.

Slutsats: Skalan på mitt fiktiva diagram kanske någon gång var  mellan 0 och 10. Nu är den mellan noll och kanske 500. Visst händer dåliga saker, men att minnas framgångar och glada minnen gör allt så mycket lättare.

Söndag. Möte kl 16.00. Nattvard, servering.

Strax innan mötet körde igång idag fick jag ett samtal. Jag var mötesvärd och hade just välkomnat ett par in i värmen. Anders Krook ringde mej o frågade om jag hade lust att komma på en tur till Ekenäs. Jag tackade inte nej, och det tajmade bra. Jag hann sköta mina uppgifter (t.ex. kollekten) och sedan bar det av.

Anders besökte en vän, och jag gick till huset tvärs över gatan. ”De e no einå  fiilis att ha käring då man får se på film o bli bjuden på kaffe”, skulle kanske en pargasbo säga. En bra kväll. (Thänx, Mäkä. Vi ses på fredag!)

Sen for vi till Hesa och hämtade tre trötta Youth-deltagare vid järnvägsstationen. Tänk att till sist få komma hem till ett mörkt, varmt hus och hitta både chips och guacamole. Jag är tacksam för en dag som innehöll en massa oväntat. En dag som kändes alldeles för kort.