en blogg

En slö och god dag igen. Jag är på slöar-spree kan man nästan säga. Nå, imoron är det dags för lite jobb. Jag är en av de lyckliga som får jobba som funktionärer i EU-valet för en saftig timlön. Benja inledde sitt jobb redan i morse.

På tal om Benja så gick jag och han och åt lunch på Pizza Service och det slutade med en ovanligt barnslig diskussion om Hollywoodfilmer. Dialogen gick ungefär såhär:

Jimmy: Jag såg en gång en film där en typ fick ett svärd i magen!

Benja: Oj liiite paha! Och ja såg en gång en film där en typ blev skjuten i huvu!

Jimmy: Oj! Va de en sån där tr-r-r-r-rrrr tjoff tjoff kaprchhh-pistol?

Benja:  jåå.. piiu pääng… och hjärnan flög ut i bitar!

… *tystnad*

Jimmy:          oho …dog han?

Whoa, vilken bra kväll det var igår. Jag, Kalevi och Ilpo åkte ti Hesa för att se på Änglar & demoner. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta bakåtlutad i framsätet och sjunga med för fullt i Septembers ”Satellite” på motorvägen. Och när vi kom in mot centrum kom en sång som verkligen satte fart på min lust att sjunga med: Feuer Frei! *bängbäng*

Kalevi kan det här med att hitta bra billåtar. Och filmen var bättre än jag vågat hoppas på. Boken höjde ribban rejält – läs den…! Ähh, hur skriver man ett pratminus med PC? Kan någon berätta?

Efter två köttpiroger (har ätit många av dom på sistone) får jag en sån där fiilis att nu vill ja ut ti skogen för att sitta och titta på kvällssolen över ett kalhygge. Okej, det beror nog inte så mycket på maten. Har varit ute rätt mycket idag och jag hoppas på en solbränna så småningom.

Johannes L hörde av sig idag och de va kul. Tänään jäljellä 45, sa han. Och man ska int hamna i 1 Kust i Dragsvik om man int vill sitta inne nästan hela tiden.

Efter diverse svårigheter har jag nu tillgång till bloggen igen. vad ska jag skriva om…*mummel*… Denna gång ska jag plädera om fördelarna med en aktiv livsföring.

Att röra på sig är ofta kul. I alla fall efteråt. Ju aktivare bollsport, desto mer anstränger man sig. Dessutom märker man inte hur mycket man kutar omkring om man samtidigt har roligt med laget.

Vad jag däremot har saknat förr är dendär hälsosamma(?) joggingrundan de dagar som man inte kan sporta på annat sätt. Någon sade såhär: ”Om jag nånsin ser en leende joggare ska jag överväga saken.”

Nuförtiden är det dock inte mycket i mig som misstycker om jag helt enkelt ger mig ut på en runda. Även om det inte är den mest aktiva sporten (man kan bränna lika många kalorier genom att promenera) får man ändå känslan av att ha tuktat köttet en stund.

Att springa med en kompis gör det hela mångdubbelt trevligare. Man kan småprata, vilket gör att vägen känns kortare. Musik i öronen går också bra, men nackdelen är att både forsande bäckar, fågelsång och plingande cyklister filtreras bort.

Den senaste veckan har det inte gått en dag utan att jag har kommit hem med ett ansträngt utseende. På något sätt har jag lyckats träna mig fast jag inte ens beslutat att springa iväg. Vedhuggning i det varma vädret med gassande sol är exempel.

Detta har resulterat i bättre flås, ökad aptit och värk lite här och där. Särskilt fotboll kan varmt rekommenderas om du vill uppnå nämnda symptom. Tack till Summer Challenge för en god match sent på kvällen.

Och till sist: Mårran kommer.

Jahh, äntligen e de dags. Nu börjar skutan gå på rätt köl igen.Studenten klappad och klar. Planer för studier och värnplikt uppgjorda. Sommaren närmar sej. Ny favoritlåt hittad. En riktit bra fiilis ska jag säga dig. På lördag blir det grillfest med ungdomssamlingen. Avslutning för denna säsong. Jag ska ta mej grillkött, cokis och  champinjoner fyllda med smältost. yarr

…för de va ett tag sedan ja skrev här. En del har hänt sen senast, bland annat den efterlängtade Polenresan. I brist på skrivinspriration hänvisar jag till gruppens reseblogg: sibbogymnasium.blogspot.com
Vi fick uppleva mycket nytt och minnesvärt. Birkenau är otroligt stort, bara så ni vet. Polen är billigt, till och med turistfällorna har hyfsade priser och härlig mat.

Mitt roliga äventyr blev ett par dygns smärtfylld kamp då vi kom till Litauen. Jag blev antagligen matförgiftad, vilket innebar feber, frossa och magsmärtor som återkom var femte minut. Men nu mår jag bättre, och inget ont som inte har något gott med sig: jag sparade en stor del av mina slantar eftersom jag inte klarade av att resa mig för att gå till Tax Free på färjan. Yay!