i-landsproblem X
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om hela tiden, men att omvandla tankar till blogginlägg är svårt.
Jag har kommit fram till att det gör ont att tänka på vad som ska hända i framtiden. Avskyr papperskrig och ansökningar, men sånt verkar tyvärr styra smhället. T.ex. vet jag inte riktigt till vilket universitet jag ska söka, och framför allt inte NÄR. Milin först, brukar jag tänka. Vill inte söka in nånstans och sen skjuta upp min studieplats på grund av att fosterlandets mäktiga försvar behöver mej.
Men tänk om jag aldrig kommer igång med mina planer? Jag avskyr dendär kalla ilningen jag får då jag oroar mej.
Egentligen är mitt liv för tillfället allt jag kan önska mej, så därför är det lätt att tänka på framtiden som något lite mer negativt, vagt och lite skrämmande.
Men som en typ i American Pie sa: ”Different does not have to mean worse.”
Om jag bara visste lite mer om allt…
Tröst 1: du är inte ensam. Tröst 2: Livet är härligt även när man studerar även om man inte ännu vet vad man vill bli när man blir stor. Tröst 3: Det finns en som är så sjukt bra på att fixa allting att man inte behöver oroa sig ett dugg (fastän man gör det ibland, jag vet).
Nåjo
men man måst få oroa sej ibland, annars vidtar man ju aldrig åtgärder! Om en lastbil e påväg att krocka med mej kanske de e bra att bli orolig så att jag reagerar, heheh
Ja, det är så sant! Bara man kan pusta ut efter att ha vidtagit lämpliga åtgärder, så