Morgondrömmar
Jag drömmer rätt så sällan då jag sover. Dagdrömmer gör jag däremot ideligen; jag är eskapistiskt lagd.
På arbetsdagar är det mörkt omkring mej då jag slår upp ögonen. Men i morse låg jag och halvsov, och då jag hade ledigt betydde det att dagsljuset redan sipprade in i mitt rum. Detta ledde till att det kändes som solen tittade mig rakt i ansiktet, och min yrvakenhet ledde till att jag flög iväg till en annan plats och en annan tid:
Jag kände det som om jag låg på rygg utomhus under en klarblå himmel med ett intensivt och vänligt solsken. Marken under mig var varm och täckt med frodigt och skönt gräs, och det kändes underbart. Allt jag kunde se var gröna kullar så långt blicken kunde nå.
Jag märkte att min rygg kändes bar, och mycket riktigt: jag var inte särskilt välklädd. Min klädsel bestod av ett slitet, brunt bröstpansar, och jag hade ett par korta shorts av grovt tyg med ett läderbälte. I handen hade jag ett kort svärd av brons. Ungefär som att vakna upp och upptäcka att man har dött i ett antikt slag och nu är i paradiset.
Fantastiskt att allt kändes så äkta. Sånt här gör en glad.
aaah