Efter diverse svårigheter har jag nu tillgång till bloggen igen. vad ska jag skriva om…*mummel*… Denna gång ska jag plädera om fördelarna med en aktiv livsföring.
Att röra på sig är ofta kul. I alla fall efteråt. Ju aktivare bollsport, desto mer anstränger man sig. Dessutom märker man inte hur mycket man kutar omkring om man samtidigt har roligt med laget.
Vad jag däremot har saknat förr är dendär hälsosamma(?) joggingrundan de dagar som man inte kan sporta på annat sätt. Någon sade såhär: ”Om jag nånsin ser en leende joggare ska jag överväga saken.”
Nuförtiden är det dock inte mycket i mig som misstycker om jag helt enkelt ger mig ut på en runda. Även om det inte är den mest aktiva sporten (man kan bränna lika många kalorier genom att promenera) får man ändå känslan av att ha tuktat köttet en stund.
Att springa med en kompis gör det hela mångdubbelt trevligare. Man kan småprata, vilket gör att vägen känns kortare. Musik i öronen går också bra, men nackdelen är att både forsande bäckar, fågelsång och plingande cyklister filtreras bort.
Den senaste veckan har det inte gått en dag utan att jag har kommit hem med ett ansträngt utseende. På något sätt har jag lyckats träna mig fast jag inte ens beslutat att springa iväg. Vedhuggning i det varma vädret med gassande sol är exempel.
Detta har resulterat i bättre flås, ökad aptit och värk lite här och där. Särskilt fotboll kan varmt rekommenderas om du vill uppnå nämnda symptom. Tack till Summer Challenge för en god match sent på kvällen.
Och till sist: Mårran kommer.
Vi måste fara på länk (på finlandssvenska) nån dag! Och Mumin gjorde sitt största fan mycket glad, tack ska du ha! Fast synd att slutet inte var med, jag har inte sett slutet på den där på flera år. Vår kassett tar slut innan själva avsnittet gör det …