en blogg

2010. För en gångs skull spelar det en roll att ett nytt år har inletts.

Jag har suttit och samlat ihop tankar om det gångna året och kan konstatera att jag inte går och tänker på något som borde fixas till eller redas upp. Nu är det bara att tuta och köra, vilket är befriande.

Jag fick en enorm inspiration att starta om det mesta i mitt liv. Och visst GÖR DET ONT att formas, men ack så nödvändigt det är ibland. Som att slita upp ett sår och plocka bort en kula som suttit där inne i köttet och orsakat smärta. År 2009 lärde mej mycket om livet i allmänhet, men jag märker att det finns fantastiskt mycket kvar att lära sej, att utmanas av och att häpna över.

Som sagt lever vi bara en gång här på jorden, så varför skulle vi då hålla tillbaka osss själva? Tiga? Blunda för problem i våra liv? Vara likgiltiga/ljumma? Nöja oss med det vi har utan att inse att det finns så mycket mer att sträcka sig efter?

Dagens stora beröm går till flera personer:

Min lillasyster Ica. Våga fortsätta på det som har påbörjats.

Min far. Vad skulle jag sitta och tänka på om du inte hade velat tala med mej häromkvällen?

Benja. Vi simmar alla i samma båten ja?

Mitt minigäng från Midvinterveckan bestående av Hanna, Timppa och Nicco mfl.