en blogg

Mystisk väckning såhär på en tisdagsmorgon. Benja ringde och informerade mig om att tyskaläraren hade ärende. Jag har bara skrivit halva namnet på en optiskt blankett i studentprovet. Jag måste alltså till skolan bara för att skriva den sista delen av namnet imorgon. Dumt.

Jag har bara upplevt en halv dag av total ledighet, men redan nu börjar jag inse att tristess och slöhet blir att räkna med. Att fara på pizza med vänner eller spela datorspel är inte tillräkligt meningsfullt i längden helt enkelt. Något känns fel då man inte har något göra.