en blogg

Jag har en ganska unik egenskap som ibland är riktigt besvärlig. I filmer, böcker och i historien har jag en förmåga att nästan alltid sympatisera med ”fel” sida; det vill säga oftast den som förlorar. Några praktexempel: Jag sympatiserar med Tyskland i första världskriget, sydstaterna i amerikanska inbördeskriget och framför allt Troja i filmen med samma namn. Ibland spolar jag fram till duellen mellan Akilles och Hector bara för att naivt hoppas på att ”hjälten” ska få stryk… Känner någon igen sig?

Att ständigt heja på förloraren har sina nackdelar, men så skönt det är de få gånger som det går annorlunda! Jag ska ge ett exempel:

I lågstadiet skulle vi alla ha vårt favoritlag i finska ishockeyligan. Jag valde ett riktigt bottenlag för att visa att jag inte vill simma medströms med majoriteten och deras älskade Jokerit. Jag valde Jyp som favoritlag och har hållit det sedan dess. Och tro det eller ej, i år vann Jyp grundserien och hör till de starkaste lagen. Och bäst av allt: nästan bara jag kan njuta av det, medan de som hejar på ”de bästa lagen” för en gångs skull får se sig besegrade.

Jag ska också passa på att förklara mina sympatier ovan.

Tyskland var inte ensamt skyldigt till första världskriget. Andra världskriget är en helt annan historia.

Sydstaterna sysslade med slaveri, men tro inte att nordstaterna startade kriget bara för en sådan sak.

Historien skrivs oftast av segraren, medan man glömmer bort att även vinnaren kan vara en riktig loser. Dom fick ju trots allt Akilles dödad där på slutet.

Lediga dagar är sköna dagar. Ännu kan jag ta det lugnt; nästa prov är på måndag. Idag kommer Nik att fixa isolering på vår övervåning. Han hade inte tillräkligt med arbete på skofabriken i Österbotten, så nu har pappa anställt honom för ett par dagar. Själv ska jag också snart ta mig upp på vinden och hjälpa till.

Borgåbladet var här i morse och intervjuade Nik. Typsikt att det ska finnas en fotograf i huset just då man yrvaket vagglar omkring. Och med rufsigt hår! (oh noes) Jag svängde hastigt in i Icas rum då jag såg att vi hade besök. Där mötte mig som vanligt bilder av Tokio Hotel och Zac Efron, så valet blev enkelt: jag gick ut igen.

Senare idag blir det besök hos mommo. Jag ska köra dit med våra gardiner. Mommo skulle visst vilja göra något åt dem, vi får se vad som händer. Kaffe får jag i alla fall, så även om gardiner är tråkiga kan jag få en chans att slå mig ner vid hennes fina matbord och leta efter fel i gårdagens Borgåblad.

Jag hoppas innerligt att jag får tillfälle att spela mitt nyligen installerade Age of Empires III ikväll. För Mac! Jodå, ni hörde rätt. And it works like a charm…

En kopp kaffe eller te skulle passa som fisken i vanten. Om vi dessutom har tomat och ost kan min toast bli riktigt angenäm… Jep, jag var just och kollade i kylskåpet. Vi har tomat! Yeehaaw

Det finns märkliga sammanträffanden här i världen. Ett av de märkligaste inträffade ikväll. Jag skapade min blogg exakt samtidigt som min kusin/kaveri Benja fixade sin. Utan att veta om det skapade vi våra bloggar på samma kväll. Räkna ut sannolikheten för det den som kan.

Jag känner att det är dags att sova. Men bloggandet ger mersmak, och imorgon ska jag leverera något nytt. I den här takten kommer min blogg att fyllas i en rask takt. Till sist ett spanskt ordspråk som blivit mitt motto: ”Ett litet steg i taget, och du kommer långt!” God natt

Så var det äntligen dags. Efter två år av tvekande har jag startat en blogg. Detta kan vara början på något stort, eller så faller den i glömska om ett par veckor. Time will tell.

I skrivande stund är det snart midnatt. 18 mars. Idag skrev jag studentprovet i religion, vilket innebär att bara tyskan återstår. Efter att ha skrivit 5 ämnen börjar jag känna mej i behov av något nytt… något helt nytt. Kanske resan till Polen om en månad blir den omväxling jag söker efter.

Långa inledningar är ofta avtändande, så jag tror inte jag ska skriva så mycket mera just nu. Resten av kvällen går väl åt till att bekanta sig med bloggens möjligheter. Ha det bra.