en blogg

Varje gång jag spottar från bryggan eller häller de sista dropparna från muggen ner i havet så höjer jag vattenytan i världshaven. Att påverka världen var ju inte alls omöjligt! Så brukar jag skämtsamt tänka ibland…

Att sitta på en liten, obebodd holme och se kvällssolen och en stor regnbåge målas upp på himlen. Att höra vågorna ömt och försiktigt skölja stranden medan en ensam fågel flyger hem till sitt bo. Att bara finnas till och för en stund glömma allt vad stress, bebyggelse och morgondagens bekymmer heter. DET är frihet.

Jag var inte helt ensam den dendär söndagskvällen i Sibbo skärgård hos famo. Benja agerade galärslav i den vita båten. Tidigare på dagen låg vi i gott och väl två timmar och lät sommarvinden torka oss efter doppet. Det blev många dopp faktiskt. Ner i vattnet, upp igen. Att byta om till simshorts har aldrig varit ett problem. Det går oftast smidigt och snabbt. Att göra det på en plats där ett otal stuggäster längs med stranden kan sitta vid köksfönstret med kikare kan kännas lite mer obekvämt. Nå, grannen till vänster ska inte säga något; hela deras hushåll hoppar i direkt från bastun.

Benja började. Snabbt var han klar. Jag ville inte vara en fegis/badkruka, så jag gjorde en liknande manöver. Men just då jag har stoppat ena benet i shortsen upptäcker jag att den andra bunten är avig. Vänster fot går inte igenom! Inget är så svårt som att tänka klart då man står och hoppar omkring med ett par simshorts halvt uppdragna på ena benet. På Norrkullalandets allmänna brygga. Hela pärsen tog gott och väl 20 sekunder. Smidigt.

En vaksam sibbobo på jakt efter föda.