en blogg

”Happy Corner” var inte längre en krog. Den hade förvandlats till en brottsplats med tung, tryckande luft och människor i panik. De som först insåg vad som hade hänt visste inte vad de skulle ta sig till. Mitt på golvet framför vid ingången låg ett blodigt bylte som delvis visade sitt innehåll. Många hade redan lämnat lokalen då Mike Stanton steg fram och tittade fram bakom kyparen Cyrus Jones axel. ”Så mycket för en lugn lördagsafton”, tänkte Mike bistert och fokuserade blicken på det illa tilltygade huvudet som tittade fram bakom trasorna.

Så småningom anlände ett antal polisbilar, men trots sin bakgrund inom säkerhetstjänsten kände Mike sig illa till mods och stormade ut genom dörren. Vittnen fanns det gott om, och han hade aldrig riktigt förstått sig på media eller polisens tillvägagångssätt vid förhör av åskådare. Alla andra kortspelare hade redan avlägsnat sig, skärrade och bleka precis som övriga gäster.

Det var inte det bestialiskt avhuggna huvudet som hade gjort intryck på Mike denna kväll. Det var snarare det att det slängdes in mitt i allt, och speciellt lappen som var fastspikad i ena tinningen på offret förvånade Mike. Bokstäverna på pappret var för små för att läsas på avstånd, men Mike insåg att det inte rörde sig om ett slumpmässigt våldsdåd. Under hela vägen hem till sin lilla lägenhet kände Mike på sig att något större var på gång i hans annars så lugna hemstad. ”Om detta är början, hur mycket ont ska då inte hända innan vi får svar på frågan ‘varför’?” undrade han.

Väl framme vid sin dörr började Mike gräva i sina jeansfickor efter sin nyckelknippa. Precis då hans hand trycktes ner i fickan hördes en paketbil starta motorn strax intill trottoaren. Fönstret vevades ner av föraren samtidigt, och då Mike tittade in såg han ett bekant ansikte. Det var hans spel- och arbetskamrat Alfred Bates.

- Jag hoppas du inte går och surar över din otur i kortspel ännu, Mikey! Såg du huvudet? Vad sägs om att vi skippar nattsömnen och tar oss en funderare? Kom med!

- Det är inte vår sak att börja undersöka fallet. Dessutom verkade du vara en av de första som sprang iväg, muttrade Mike och tog upp sina nycklar.

- I vanliga fall skulle jag gärna överlämna sådant här till polisen, men du verkar inte ha läst lappen, kompis. Du råkar inte veta vem Mike Stanton är? Lappen nämnde en viss sådan man och…

Alfred hann knappt avsluta sin mening innan Mike hade hoppat in i bilen. Detta var första gången i sitt liv som Mike Stanton, den reslige exagenten, fruktade för sitt liv. Han fastgjorde säkerhetsbältet med darrande händer.

- Kör, Al. Kör! Jag känner mig inte säker här.