en blogg

Jag har det bra, tro mej. Mycket bra i jämförelse med miljoner människor världen över. Eller är alla i slutändan lika lyckliga?

Om det är något som bara ställer till problem i livet, så är det att gå efter sina känslor enbart. Till exempel: ”Jag känner inte för att stiga upp idag, jag känner inte för att gå ut och springa bort min överloppsenergi, jag känner inte för att vara trevlig”. Vem i all världen bryr sej om dina känslor ifall du inte uppnår några resultat? Världen gillar sådana som trotsar sina känslor och åstadkommer saker. Dessa människor kallas för vinnare.

Men ikväll gör jag ett undantag. Jag ska berätta hur det KÄNNS.

Jag hade en unik natt i Gesterby. Jag och comrade Benja pulsade i skogens djupa snö klockan 02.30. Kaffe i termosen, det var toppen. So far, so good.

Men den omkastade dygnsrytmen kombinerat med skräpmat och för mycket koffein har skapat en mycket skral fiilis idag. Känner mej tom, avtrubbad, likgiltig och kall. Ingenting att se fram emot, inget är roligt, ingen hör av sej. Ändå lever jag i ett rikt industriland. Och jag har frihet, fritid, vänner och arbete.

”Allt är meningslöst”, sade en vis man för tusentals år sedan. En man som troligen var en av sin tids rikaste, mäktigaste och visaste män.  Han som byggde i guld, silver och cederträ i överflöd. Så let’s face it; du kanske har det bra. Men det är ingen garanti för att du aldrig behöver uppleva vemod, tomhet, eller likgiltighet.

Nu förväntar du dej kanske att jag ska komma med en slutkläm i stil med: ”Upp med hakan, allt går om. Allt blir bra.” Men det tänker jag inte göra. Ikväll muntrar jag inte upp mej själv. Jag tänker på alla människor som lever med såna här otäcka känslor dagligen. Jag KÄNNER på mej att dom är många i vårt land.