en blogg

Hej igen. En del har hänt på sistone. Kanske lite för mycket för att min hjärna ska kunna bearbeta allt. Visserligen jobbar jag inte för fullt än, men… Deltog i Finalen på Svartholmen, och det veckoslutet innehöll otroliga mängder sinnesintryck och händelser. Bättre kontakt med gamla goda vänner som till min glädje inte har förändrats särskilt mycket. Stjärklara,mörka kvällar i skärgården rockar. Augusti är mer stämningsfull än de varmaste sommarmånaderna.

Snart fortsätter det i samma stil; jag och Benja ska agera husvakter hos famo på Norrkullaholmen ett veckoslut. Ska bli trevligt att få lite lugn och ro, och att köra båt, leka skördeman, elda bastu och ockupera lidret.

Förresten… Äntligen en låt som träffade mitt i prick då jag lyssnade på den:

I thought I had it all under control
I thought my fate was still in my hands
All of my plans were firmly set
By the words that I say

I forgot how quickly things can change
Now my vision can not be the same

My life is not what I thought
I’m not where I planned to be
Though something’s gone
There’s nothing wrong with my changing world

I need to let go of my destiny
I need to trust in things unseen
I believe in having faith
Though I yield my control

I forgot how quickly things can change
Now my vision can not be the same

I’m embracing all of my fears
I am watching them turn to delight
The very fears which were gripping my mind
Are now the hands shaping and sculpting my dreams

God eftermiddag my fellow konspirationsteoretiker. Jag ska publicera en lista på intressanta sammanträffanden angående terrorrdådet i Manhattan 9/11 2001. Med glimten i ögat givetvis.

- New York City har 11 bokstäver.

- Afghanistan har 11 bokstäver.

- Ramsin Yuseb (en terrorist som hotade spränga WTC 1993) har 11 bokstäver.

- George W Bush har 11 bokstäver.

- New York är den 11:e staten i USA.

- Flygplan 11 hade 92 passagerare.  9+2=11

- Flygplan nummer 77, som också störtade in i Twin Towers, hade 65 passagerare. 6+5=11

- Det skedde den 11 september, som också är känt som 9.11 (9+1+1=11)

- Det amerikanska alarmnumret är 911. (9+1+1=11) alltså 9.11

- Det totala antalet offer på flygplanen som störtade var 254. (2+5+4=11)

- 11 september är den 254:e dagen på året. (2+5+4=11)

- Bombdådet i Madrid 2004 skedde 911 dagar efter WTC-attacken.

- En av de mest kända amerikanska symbolerna är örnen. Detta är en vers tagen från Koranen:

”For it is written that a son of Arabia would awaken a fearsome Eagle. The wrath of the Eagle would be felt throughout the lands of Allah and while some of the people trembled in despair still more rejoiced: For the wrath of the Eagle cleansed the lands of Allah and there was peace.

Detta är vers 9.11…

källor: Dassboken, Wikipedia

Tänk dej följande nödsituation: Ett flygplan kraschar ute i Stilla havet. Ombord finns

2 engelska män 1 engelsk kvinna

2 japanska män 1 japansk kvinna

2 kinesiska män 1 kinesisk kvinna

2 irländska män 1 irländs kvinna

2 tyska män 1 tysk kvinna

2 bulgariska män 1 bulgarisk kvinna

2 italienska män 1 italiensk kvinna

2 grekiska män 1 grekisk kvinna

Alla dessa grupper hamnar på varsin liten obebodd ö.  Efter en vecka har situationen utvecklats såhär:

Japanerna har faxat Tokyo i väntan på instruktioner.

De tyska männen har ordnat ett exakt tidsschema för att uppvakta den tyska kvinnan.

De kinesiska männen har öppnat ett tvätteri, en restaurang och en bokhandel samt gjort den kinesiska kvinnan gravid för att på sikt få mer arbetskraft.

De engelska männen väntar fortfarande på att den andre ska presentera honom för den engelska kvinnan.

Den ena italienske mannen skjuter den andre för att få vara ifred med den italienska kvinnan.

De två grekiska männen sover tillsammans och den grekiska kvinnan kokar mat åt dem.

De irländska männen vet inte hur många kvinnor det finns på deras ö, eftersom de gick i dimman efter tre liter självgjord kokoswhisky. De tröstar sig med att engelsmännen inte heller har det så kul.

De bulgariska männen tittar först länge på det ändlösa, blå havet och sedan på den bulgariska kvinnan – och börjar simma.

snipp snapp snut. Så var dagens rasistiska, trångsynta, och mediokra berättelse slut.

Emellanåt känns det som om egoismen är den enda konstanta drivkraften vi människor har. Visst är vi alla generösa då och då, men trots att man anstränger sig för att bara hjälpa till märker man snabbt att det finns en baktanke; man kan ju själv vinna på det hela!

Naturligtvis behöver det inte vara fel med att jag själv vinner på affären, men mitt samvete säger ändå ifrån då jag upptäcker att jag t.ex. ger någon en vänlig komplimang för att i nästa stund be personen om en tjänst. Renodlad goodwill är en bristvara i dessa dagar, och jag själv är emellanåt ett lysande exempel på detta.

På tal om komplimanger så slog det mig att jag i 70% av fallen håller inne med att ge folk beröm. Även om någon helt klart förtjänar det. Det måste vara något slags inre instinkt som säger mig att personen kan bli en smula mallig i fortsättningen om jag berömmer, trots att det inte alls är så. Fast enligt en instruktionsbok i retorik hamnar den som ger beröm ofta i psykiskt underläge. Personen man försöker uppmuntra kan vara för stolt för att ta emot berömmet, vilken kan få honom att verka ovanligt nonchalant eller rent av avspisande. Följd: någon kan vänta sig en julklapp mindre.

Det andra diket blir ju förstås om man helt enkelt brer på för mycket. Då kan det bli inflation på omtanke, vilket i vissa fall blir ödesdigert. Man måste ju lära folk att stå på egna ben, vetja. Människor som gör sig beroende av andras bedömningar brukar utmärka sig genom att mässa på om sina dåliga sidor och ständigt kommentera hur ”uselt” de utför sina handlingar, i hopp om att få folk att säga: ”men det där stämmer inte; du är ju jättebra! helt bäst.” Problemet är att vi inte vill höra samma människa hacka ner på sig själv hela tiden. För risken finns att vi börjar hålla med.

En rätt så kall och mulen dag är det, men våren vinner ändå på många fronter. Jag hörde sjöfåglar för första gången på länge igår. Vägarna blir allt torrare och i dikena forsar vattnet för fullt, för att inte nämna vattenmassorna i  Sibbo å.Dessutom har mina bevingade plågoandar återvänt (hahhaa nej, jag talar inte om andliga varelser). Småfåglarna sätter igång med sina läten som inte låter något vidare kl 6 på morgonen. Det jobbiga är att deras sånger är föga varierande.     Förutom fågelskrän finns det också nackdelar i form av plötsliga väderförändringar och att hundskiten från vintern börjar tina upp längs alla vägkanter. Dessutom börjar vissa grannungar leka med sina mopon, och de tycks inte våga sig längre bort än vägen utanför vårt vardagsrum. Resultat? Störande.     Men trots allt är våren nästan min favoritårstid. Värme, födelsedag, frisk luft och påsk. Optimism, skulle man kunna kalla dagens känsla. 

Ovanstående uttryck är latin och betyder ungefär: ”Den som tillåts synda, syndar mindre.” Det kanske inte är rätt stavat, för det var längesen jag lärde mig det…

Om en slyngel stjäl äpplen från ditt träd, så lönar det sig inte att jaga iväg tjuven. Säg i stället åt honom att han får plocka hur många äpplen som helst. Han kommer garanterat inte att fortsätta.

Jag tycker att talesättet stämmer förvånansvärt bra. Ofta är det förbjudna/otillgängliga mycket mer lockande än det tillåtna. Då jag var yngre fanns det vissa datorspel som jag inte kunde få tag i. Jag njöt de gånger då jag fick möjlighet att spela dem. Men den dag jag köpte ett av spelen själv märkte jag att glädjen inte var densamma. Datorspel är naturligtvis inte synd, men poängen är nästan identisk med talesättet ovan.

Jag har lärt mig att inte sträva efter vissa saker som jag kan uppleva någon annanstans. Oftast förstör man nöjet genom att själv kopiera det. Jag skulle knappast uppleva samma glädje hos vänner som äger en enorm, platt TV om jag själv hade en likadan hemma. Om jag ser en riktigt bra film på bio vill jag heller inte köpa/ladda ner den direkt efteråt. Hellre väntar jag ett par månader för att igen få se den och få ut maximalt av upplevelsen.

Den som tillåter sig själv att med våld få tag på allting man önskar sig blir garanterat en aning bortskämd med tusentals prylar till sist.

Specialhälsning till Benja: Om du finner skrivfel i denna text så kan du gå till vessan, öppna locket och viska ”skrivfeeeel” sådär försiktigt ;D

Högsta domstolen tillät för en tid sedan att man i Finland får röka på egen balkong trots att grannen kan bli sur. Men en av domarna visade sig vara aktiv inom tobaksindustrin, och har anklagats för jäv. ”Klart att han godkände de det då han själv röker.”
Men vadå? Egentligen är ju en ickerökande domare lika jävig i frågan, om man tänker efter. Jag håller med Stefan och Staffan när de anser att de enda domarna som med andra ord tycks duga är de som  smygröker…

I dagens läge är det viktigt för många att leva så miljövänligt och fair som möjligt. Dessutom är det också vanligt att anklaga andra för att de köper fel sorts kaffe eller jeans. ”Arbetarna som gör dendär produkten är barn som inte får mera än 5 cent om dagen!” brukar folk hävda. Javisst, det låter dåligt i våra öron, men…

Om dedär små barnen inte skulle få sina fem cent om dagen, skulle de i stället tillbringa sin tid på gatan för att råna turister, sniffa lim eller erbjuda skumma tjänster åt rika européer och amerikaner.

Om någon kommer och frågar mig om hur stort ekologiskt fotavtryck jag lämnar efter mig, så ska jag fråga den människan hur stort fotavtryck hon/han tror att en spark av mig lämnar. Ingen av oss lever tillräkligt ekologisk, det är bara att inse faktum. Nu talar jag inte om människor som kommer med seriösa tips om hur man förbrukar mindre el. Jag talar om människor som utan att tänka på sina egna handlingar dömer andras vanor.

Om du vill googla med lite bättre samvete kan du börja använda dig av http://www.blackle.com/

Det är en svart sökmotor som använder mindre ström än vanliga. Det visas också hur många wattimmar den har sparat hittills. Ganska fiffigt.

Jag har en ganska unik egenskap som ibland är riktigt besvärlig. I filmer, böcker och i historien har jag en förmåga att nästan alltid sympatisera med ”fel” sida; det vill säga oftast den som förlorar. Några praktexempel: Jag sympatiserar med Tyskland i första världskriget, sydstaterna i amerikanska inbördeskriget och framför allt Troja i filmen med samma namn. Ibland spolar jag fram till duellen mellan Akilles och Hector bara för att naivt hoppas på att ”hjälten” ska få stryk… Känner någon igen sig?

Att ständigt heja på förloraren har sina nackdelar, men så skönt det är de få gånger som det går annorlunda! Jag ska ge ett exempel:

I lågstadiet skulle vi alla ha vårt favoritlag i finska ishockeyligan. Jag valde ett riktigt bottenlag för att visa att jag inte vill simma medströms med majoriteten och deras älskade Jokerit. Jag valde Jyp som favoritlag och har hållit det sedan dess. Och tro det eller ej, i år vann Jyp grundserien och hör till de starkaste lagen. Och bäst av allt: nästan bara jag kan njuta av det, medan de som hejar på ”de bästa lagen” för en gångs skull får se sig besegrade.

Jag ska också passa på att förklara mina sympatier ovan.

Tyskland var inte ensamt skyldigt till första världskriget. Andra världskriget är en helt annan historia.

Sydstaterna sysslade med slaveri, men tro inte att nordstaterna startade kriget bara för en sådan sak.

Historien skrivs oftast av segraren, medan man glömmer bort att även vinnaren kan vara en riktig loser. Dom fick ju trots allt Akilles dödad där på slutet.