en blogg

Du kom igen. Helt utan att förvarna mig, helt utan att bry dig om att tiden kanske inte passade mig. Men det är som vanligt inte din stil att tänka så mycket på omständigheterna. Du slår till när du vill, och ja kan bara hjälplöst konstatera att det gäller att spela med på dina villkor. Denna gång ska jag göra det bästa av situationen, innan det är försent.

Jag vet att du inte varar för evigt, åtminstone inte i mitt liv. Du kan skänka så mycket glädje och stämning, men tar man dig på fel sätt kan livet bli en mardröm. Jag ska se till att ta tillfället i akt och göra något vettigt så länge du är här för mig. Igår kändes det som om du var inne i bilen då jag körde. Du var med mig fast jag inte hade bjudit in dig.

Du är ett mysterium för mig, men jag är glad att du är här med mig just nu. Ditt namn är Snö. Bred ut ditt vita täcke om omslut landskapet i trygghet och stämning. Du värmer trots att du är kall.

Söndag. Möte kl 16.00. Nattvard, servering.

Strax innan mötet körde igång idag fick jag ett samtal. Jag var mötesvärd och hade just välkomnat ett par in i värmen. Anders Krook ringde mej o frågade om jag hade lust att komma på en tur till Ekenäs. Jag tackade inte nej, och det tajmade bra. Jag hann sköta mina uppgifter (t.ex. kollekten) och sedan bar det av.

Anders besökte en vän, och jag gick till huset tvärs över gatan. ”De e no einå  fiilis att ha käring då man får se på film o bli bjuden på kaffe”, skulle kanske en pargasbo säga. En bra kväll. (Thänx, Mäkä. Vi ses på fredag!)

Sen for vi till Hesa och hämtade tre trötta Youth-deltagare vid järnvägsstationen. Tänk att till sist få komma hem till ett mörkt, varmt hus och hitta både chips och guacamole. Jag är tacksam för en dag som innehöll en massa oväntat. En dag som kändes alldeles för kort.

Nu serveras ett vanligt, vardagligt dagboksliknande inlägg om min senaste vecka. Har alltså varit på resa till Storefjells pampiga hotell i Norge. Söndag-söndag blev det.

Har tagit ut det mesta av livet på Viking Line, i bussen, på rastplatser, ute i fjällen och i själva hotellet givetvis. Vad sägs om att sitta i en mycket varm bubbelpool utomhus medan snöflingorna dalar med på huvudet? Eller att fritt få äta så mycket lyxmat du orkar? Och femstjärnig service och fantastisk utsikt? Oslagbart.

Jag tror jag har slagit något slags personligt rekord. Inte sedan Eurocamp 2007 har jag sovit så här lite per natt. Vi spelade Uno precis varenda kväll, men jag orkade trots allt gå på  bibelstudiet på morgnarna. Fick lyssna på gammelfarbror Henrys tankar, och det gav mig gnista. Möteskulturen på hans resor skulle jag gärna vilja anamma till vårt ungdomsarbete.

Jag har hunnit skaffa böcker på Åhléns. En bok om blixtkrig till mej, och något liknande till Benja. Höa. En tupplur vore najz.

Jag är trött, men på ett nytt sätt. Tröttheten sitter inte i ögonen, utan i hela kroppen. Jag gungar av och an som på en båt. Precisionen är dålig då jag försöker träffa tangenterna. Musiken i bakgrunden känns främmande. Snart lasagne.

Går kaffe att tvätta bort från ett par ljusa jeans? help

”ALIEN”  skränar jag tyst för mig själv då någon loggar in på msn. Ljudet påminner om en laserpistol från ett dataspel anno 1996. Men hey, ingen vill tala med Jimster ikväll. Och inte igår heller. Helt enkelt för att jag inte skriver dussintals smileys och frågar ”hur e de”  konstant. Ganska skönt att slippa artighetsfraser. Hellre talar man med gamla vänner på ett mera naturligt sätt.

Jag har fått förlängt kontrakt med skolan. Jag behövs 2 veckor till. Cha-chinnggg. Jag gillar mitt jobb och människorna där. Life’s good.

Ska snart till den årliga Norgeresan för en vecka. Lyxmat, fjällvandringar och bussresor väntar. Och druvsocker, som behövs för maximal prestation inbillar jag mej.

Kvällens låt: Stereophonics- Nothing Compares To You

Det känns en smula konstigt att måsta jäkta iväg till jobbet till kl 8 fast mina lektioner kan börja flera timmar senare. Orsaken är att jag har blivit placerad i vikariebanken och måste vara beredd på att när som helst hoppa in och undervisa högstaadieelever i vilket ämne som helst. Ja, jag vikarierar egentligen bara elevhandledaren här i Kungsvägens skola.

Men för övrigt ska jag inte klaga. Jag har ett privat rum bakom två låsta dörrar, egen soffa, laptop med internet och inte alltför många lektioner i veckan. De timmar jag inte behöver undervisa går åt till att sitta och stirra på en massa sidor som elverna måste göra för att deras framtid ska bli så bra som möjligt… Jag hinner t.o.m. gå över till gymnasiet och hälsa på bekanta som tills vidare har fullt upp med förberedelser inför höstens studentskrivningar.

 Och så kopierar jag papper med varierande resultat. Senast grymtade maskinen ut ett hundratal kopior av tvivelaktig kvalitet. Det enda raka blir väl att göra om’et.

Nu börajr det klarna. Vikariejobb finns i stora doser; bara att ta för sig. Både i högstadiet, gymnasiet och Norra Paipis lågstadium. Cha-chinggg. En vecka i Norge, jobba jobba och sen en vecka i Spanien. Hösten ser inte så tokig ut!

Jag håller på att hämta mig från ett flunsigt veckoslut. Österrikisk energidricka, varmt te och lugn och ro framför datorn. Jag började söka upp mina favoritlåtar från tiden då jag gick i högstadiet. Whoa, dom är bättre än någonsin nu. ”In the middle of a heartbeat”, ”Where the rain grows”, ”Lift” och så vidare. Jag ska bränna de 20 bästa låtarna och ha en trevlig cd till bilen…

Bonjour. Vad har hänt på sistone? Inte mycket här, nej. FÖR lite har hänt, och det är sällan riktitgt nyttigt. (I denna text finns många fraser som stämmer in på fiskar) Jag har knappt rört en fena på två veckor, vilket jag trodde skulle ge mej ökad vikt åtminstone. Jag blev glatt överraskad då jag skymtade en strimma fett på buken, men dessvärre försvann den över en natt igen. Kanske punttis skulle ge mer vikt än ätande och slöande… Hellre det än att hela tiden simma lugnt.

Igår hade jag faktiskt tur. Jag har länge gått och funderat över vad Jimmy ska hitta på nu på hösten. Jobba kanske? Men var? På väg hem från Helsingfors mötte jag en viss klarsynt historielärare i bussen. Hon informerade mig om möjligheten att fungera som vikarie i gymin eller högstadiet. Hon ska personligen rekommendera mej.  Detta låter ju utmärkt, så jag nappade på betet.  Att vikariera är inte som att följa resten av stimmet, dvs de som far och studerar direkt. Snart tar jag mig i kragen och ringer skoldirektör och rektor Hannu Ollikainen. Ett intressant jobb väntar. Tänk om man sku få ha Benja som elev i höst!

Varje gång jag spottar från bryggan eller häller de sista dropparna från muggen ner i havet så höjer jag vattenytan i världshaven. Att påverka världen var ju inte alls omöjligt! Så brukar jag skämtsamt tänka ibland…

Att sitta på en liten, obebodd holme och se kvällssolen och en stor regnbåge målas upp på himlen. Att höra vågorna ömt och försiktigt skölja stranden medan en ensam fågel flyger hem till sitt bo. Att bara finnas till och för en stund glömma allt vad stress, bebyggelse och morgondagens bekymmer heter. DET är frihet.

Jag var inte helt ensam den dendär söndagskvällen i Sibbo skärgård hos famo. Benja agerade galärslav i den vita båten. Tidigare på dagen låg vi i gott och väl två timmar och lät sommarvinden torka oss efter doppet. Det blev många dopp faktiskt. Ner i vattnet, upp igen. Att byta om till simshorts har aldrig varit ett problem. Det går oftast smidigt och snabbt. Att göra det på en plats där ett otal stuggäster längs med stranden kan sitta vid köksfönstret med kikare kan kännas lite mer obekvämt. Nå, grannen till vänster ska inte säga något; hela deras hushåll hoppar i direkt från bastun.

Benja började. Snabbt var han klar. Jag ville inte vara en fegis/badkruka, så jag gjorde en liknande manöver. Men just då jag har stoppat ena benet i shortsen upptäcker jag att den andra bunten är avig. Vänster fot går inte igenom! Inget är så svårt som att tänka klart då man står och hoppar omkring med ett par simshorts halvt uppdragna på ena benet. På Norrkullalandets allmänna brygga. Hela pärsen tog gott och väl 20 sekunder. Smidigt.

En vaksam sibbobo på jakt efter föda.

Jou! Idag nådde jag en ny nivå av självförverkligande då jag var ute och sprang och..

nej vänta nu, ja orka ju int me någå sånt då de regna. Nå, ja passa på att måla i mitt nya rum. Sluspurten har inletts, kan man säga. Blått, ljusblått och spackeldamm gjorde mitt ansikte vackert. Borde ha fotats.

Men nu ska jag sluta tala om mig och mitt. Kan bli tråkigt för dej att läsa om sånt all the time. Det var en ordentlig grillfest på lördag förresten. Tack till alla som kom, de blev en kväll där många olika människor lärde känna varandra. Med god tur kanske Benja lägger ut bilder på sin blogg; han var nämligen där med sin Nicolina-kamera

Nu ska jag gå till kyrkan och hälsa på ett gäng glada ryssar som kom hit ikväll. Te och smörgås lär det vankas.

Avslutningsvis blir det Offspring med låten ”Can’t repeat”. Ha det gott och ta vara på din tid!

*KRANJUSSSK*

Ungefär sådär låter det då Jimster återvänder till sin stol efter många dagars vistelse på Svartholmen.

Alltså joo nej, Svartis e helt enkelt kung. Man har så kul man gör det, och med bl.a. Timppa och småkusinen Johannes i samma rum förvandlas attityden, fantasin och allt man gör till något bättre. Några exempel:

-vi tömde vessorna tre gånger och tyckte de va helt kul

- vi började och avslutade dagen med strong bön

- vi fiskade på natten och spelade baseball  med skräpfisk

- vi badade bastu lite nu som då. Tre gånger på ett dygn till exempel.

Wau, korvsoppa med rågbröd är förresten mitt favoritkäk just nu. Ofta går man ner i vikt under långa vistelser på svartholmen, men nu känner jag mig biffigare än på länge. Kan bero på mycket bärande både på jobbet och på lägret. Dessutom övade timppa sig på att stå på händer på mina axlar…

Jag gillar dendär attityden som får människor att göra sådär smått radikala saker utan att vara jobbigt pedantiska eller perfektionistiska. Petri & co. lyckas med detta i skivan ”Ainutlaatuinen”. Ett rakt och osminkat kristet budskap.

Kaffe med grädde är sagolikt gott. Passar bra att dricka med Demon Hunter i bakgrunden.