en blogg

Ärgh, nu tänkte jag flumma ihop ett inlägg igen då. ihop. khih.

Trodde aldrig att stunderna i avdelningen för specialelever i skolan kunde vara de mest givande.

Sällan har jag blivit så mjukis bara av att tala om glass med en liten elev. Sällan har jag funderat på vad det kan kosta att vara annorlunda i högstadiet. Sällan har jag alls insett vilken fin stämning det råder i en liten grupp som består av ungdomar med vitt skilda bakgrunder.

Tro mig, en timme som speciallärare förändrade min attityd. Jag påmindes igen om att det inte alltid är de yttre filéerna som räknas. Vem som helst kan göra vad som helst. Nästa gång jag möter gruppen lovade jag att dricka kaffe och spela Blokus med dem. Tänk att mitt favoritspel fanns där av alla platser.

Jag lär mig mycket om människor under dagarna i Kungsvägens skola. Jag träffar på morgontrötta rökare, överdrivet självsäkra 15-åringar, glada lärare, förgrymmade lärare, lärare som tålmodigt väntar i kön framför kopieringsmaskinen. Och elever som jag aldrig kommer att minnas namnet på, men som ändå kan göra min dag.

Mitt livs enda problem ikväll är att jag inte lyckades spela VHS via SmartBoard. Nu får morgondagens klasser tålmodigt lyssna på farbror Jimster utan att se på film.

Visste ni förresten att Tyskland hade planer på att ockupera Sverige redan 1941?