en blogg

Till er kännedom har min blogg flyttat hit:

http://jiholm.wordpress.com/

Fatta hur kort livet är. Nånting inom mig vill att jag ska iväg nånstans. Fördjupade hissastudier i Sweden ett år är en lockande tanke. Egentligen går flera andra länder lika bra. Ett miljöombyte kan vara en riktig lifesaver.

På tal om mijöombyte får jag snart en ny kämppis i stugan. Välkommen Branbeggr.

Basfakta om Benja: Ett hårdkokt snille med talang för IT, efterrätter, design och mördande träning. Med god tur smittar det av sig.

Tänkte egentligen skriva om hur maximalt usel veckan har varit. Men screw it, allt blir ljusare med lite nostalgi:

Det finns en växande grupp människor som mer än gärna berättar om hur saker och ting ska skötas. Och sköts det inte på ett visst sätt ska det åtminstone klagas en stund. Men om jag stiger åt sidan och säger ”fine, gör det själv” så drar dom sig undan.

Vi är alla sådana ibland. Ganska ofta till och med. Den grupp jag beundrar enormt är den samling smått osynliga, hjälpsamma och tålmodiga människor som bara finns där i bakgrunden och håller upp hela bygget. Jag kallar dem Providers.

Alla ni providers där ute, detta inlägg är för er. Ni bakar kakor då det frågas om det. Ni hänger med och utför tråkiga uppgifter. Ni är vana att bli bortglömda i alla tacktal, eller dragna över en kam som ”alla ni som på något sätt gjorde denna fest möjlig…” Och trots att ni inte får den uppmärksamhet ni förtjänar så är ni ännu kvar.

Ni förser andra med det värdefullaste som finns: flankstöd.

Det är smått frustrerande att gå omkring med en liten sticka i ryggen ett helt veckoslut. Men å andra sidan är lättnaden enorm då den väl försvinner. Dags att fortsätta studierna efter en månads paus förresten. Som att hoppa i en isvak efter två timmar i bastun.

Omkring 100% av oss är socialt beroende i någon form. En vanlig form är att du måste få kännbar uppskattning för att orka hålla igång. Problemet är att lika många tycker om att hålla sina vänner på mattan för att slippa konkurrens. Men en sak kan du vara säker på: om någon tycks avsky dej fast ni knappt känner varandra kan du vara säker på att avundsjuka ligger bakom. Och då kan du känna dig stolt; du har gjort intryck på  någon där ute! Okej, nu ska vi inte generalisera så grovt.

Se till att regelbundet vara med personer som är uppmuntrande. Sådana människor ger dig vind i seglen så att du växer (men bli inte beroende av dem!). Sedan är det inte farligt att ibland möta domdär hopplöst jobbiga typerna ibland. Tänk på hur långt du har kommit när du inser att dom fortfarande trampar på stället med sin taskiga attityd.

Extremt uttryck från nätet: ”Love your haters! You made them!”

Jag tittade ut över Nickby från min kalla balkong inatt. Kyla. Tystnad.

Vi tänker fula saker. Vi förstör våra kroppar. Vi sårar varandra. Jag beter mig som en idiot emellanåt. Men vi är ändå älskade av någon som faktiskt förstår sig på oss.

Många tror att vi lever, dör och förmultnar för att med tiden glömmas bort. Vår existens är kort och onödig. Biologisk logik.

Sedan finns det vi som tror att universum är något mycket mer. Livet på jorden är bara uppvärmning. Vi får ta del av något mycket större efter detta liv.

Ett liv och sedan ingenting? Nånnej nå.

Själv vågar jag tro på nånting mera epic. Jag kan bara vinna. Trots detta liv med alla obesvarade frågor som kan ge mig huvudvärk.

Ibland får jag nog av oredan i mina mappar i min dator. Musikfiler, spelfiler och kringströdda fotografier med tvivelaktig kvalitet. Mängden skräp gör att jag inte hittar godbitarna jag söker efter. I dessa lägen har jag ibland helt enkelt raderat hela innehållet och fått tag på det på nytt för att införa mera ordning. Jag ger också filerna vettigare namn.

Och som om detta bara gäller datorer? Varje dag har vi chansen att radera en liten mängd skräp ur våra liv. Ett litet steg i taget och du kommer långt. Och tänk så bra att ingen är perfekt. Jag är ibland nästan tacksam för mina fiaskon; dom har en fantastisk förmåga att ta ner mej på jorden ordentligt när det behövs.

Dagens tips:

jagmisslyckades.txt kan få byta namn till jaglärdemig.txt.

Tips från coachen i det blå rummet för 2012:

Om jag ens kan leva upp till 5 % av min potenitial under år 2012 så är det inte bortkastat. Det finns alltid något att göra. Det finns ALLTID någon du borde lära känna bättre. Låt inte ditt sociala liv stagnera; I should know. 2011 lärde många sig att inte ta sina vänner för givna. Vi vet inte vad som händer imorgon.

Det är egentligen sorgligt hur passiv du kan vara då hela din omvärld skriker efter din hjälp. Du kanske tror att du inte duger i det skick du är just nu. För upptagen/ung/gammal/ful/stressad/likgiltig osv. Men om du alltid drar dig tillbaka så utveckas du inte heller. Våga göra en massa i stället för att låta andra göra jobbet. Väx, hyvä ihminen! Väx.

Låt år 2012 svida ordentligt om det behövs. Slå dig ut ur ditt normala, trygga liv. En massa människor har garanterad försökt poängtera hur misslyckad du är. Sanningen är att de inte är beredda att se dig ta plats. Men du kan inte hålla tillbaka sig själv; du är allt du har!

Våga vara ärlig då någon ställer obekväma frågor. Våga ta ett par skottskador för en värnlös vän. Ge samtidigt upp dina onödiga strider som bara suger energi ur dig.

Och om du anser att du har failat för mycket eller är ute på sju famnars vattten, så… tja, kom och berätta något dumt du har gjort. Jag har garanterat gjort något värre under mina 21 år. Lär dig av mina/andras misstag så slipper du göra dom själv.

Till sist: förlåt människor om det bara är möjligt. Förlåt också mej på samma gång och du känner för det. Jag vill starta ett nytt år med ryggen fri. Kosta vad det vill.